Trots att kyrkorummet inte är en plats som jag på daglig basis och utan direkt ärende besöker är det ändå intressanta byggnader att beskåda. Försöker alltid att få tid och möjlighet att göra besök i varje ny stad/by. 

Det faktum att många av de musikaliska minnen som samlats i sinnet genom årtionden av sjungande finns i kyrkor har ju också gett mig fler möjligheter att se och begrunda religiösa borgar i mängder.

Allt från St Peterskyrkan i Rom till den stora träkyrkan i Stensele. Vackra var och en på sitt vis.

Kyrksjal är då ett begrepp som min syster och jag myntat för ett antal år sen, nerknövlad i handväskan är alltid ett tygstycke som man kan svepa runt axlarna om det skulle visa sig att det dyker upp en katolsk kyrka som man vill titta in i. Det ses ju inte riktigt med blida ögon att gå in i lilla sol-linnet direkt utan man ska helst täcka lite mer hud....vad nu det egentligen har för betydelse.

Nåja, denna sommars besök blev bland annat i en mörk och dyster eländeseländekyrka. Herregud så nertyngd och kvalfylld man kände sig därinne. Svarta väggar, stora dystra målningar och så skrämda änglaansikten.

Är det inte så att kyrkorummet ska skänka nån form av förtröstan och frid, eller?

Fast lite vackert var det också....

Det var dock befriande att gå ut i solen och andas fritt igen....

¤¤¤

Kära nån, denna dag går det knappast att undvika det ämne som står i stora bokstäver på löpsedlar och är huvudnyhet i teve och radio. En ung tjej blev i lördags morse nedskjuten på stadens tågstation, helt fruktansvärt hemskt. Det är lika skrämmande varje gång våldet kommer nära, man vill så gärna tro att det är en liten Byllerbyvärld vi lever i här uppe....men det är naturligtvis inte.

Våld finns överallt, tyvärr.

Tänker mycket på familj och vänner runt den unga flickan och att deras liv för evigt är förändrade. Oavsett förhistorik, händelseförlopp och orsak till dådet är hon borta för evigt. Två unga män är i skrivande stund anhållna, enligt lokalpressen. Vet inte alls på vilket sätt de har med mordet att göra men på nåt vis är de intressanta för polisen i alla fall. För alla andras skull hoppas jag att fallet klaras upp snabbt så att vi slipper en rädd stad. Det har vi, under Hagamannens välde,varit med om. Förfärlig tid.

Vi följer vad som sker....

¤¤¤

Idag följer vi ocksåi med spänning fotbollsdamernas fortsatta förmodade (?) framgångar i fotbollsEM. Island ska idag sättas på plats. Maken och jag sitter vid teven med fotbollskaffet kokat, eftermiddagen är alltså räddad. Må de nu klara detta.

I skrivande stund leder Sverige med 3-0, så det ser bra ut. Isländskorna har inte haft speciellt myckat att komma med...

Ler lite i mjugg (underbart uttryck, eller hur?) då jag hör Hanna Marklund på klingande Skelleftemål expertkommentera under uppladdningen och i pausen. Härligt med nån som verkligen  inte neutraliserar sin dialekt bara för att man är med i teve. Mer sånt!!! Dessutom vet hon verkligen vad hon pratar om och det är ju inte alltid man känner så för alla de manliga s.k experterna som susat förbi genom åren.

Vi hejar vidare...

  Mortuta

Har du befunnit dig i en situation där du inte har nån koll på vad som händer och hur du ska förhålla dig? Förmodligen.

Kanske nåt ställe där alla, och då menar jag verkligen alla vet vad som ska hända...utom du förstås.

Så var det vid ett tillfälle därborta i Apulien.

Via affischer "på byn" hade vi med hjälp av vår mobilapp " de nödvändigaste italienska orden" och en hel del gissningar och antaganden förstått att det skulle bli nån form av musikalisk happening på piazzan under fredagskvällen. Vad kunde vi inte riktigt förstå men med ledning av den leende hippa killen på anslaget antog vi att det skulle bli bra.

Vi tillbringade eftermiddagen med att bland annat fantisera om vilka små coola bilar vi skulle vara ägare till....om vi bodde på annan breddgradd än nordens snöiga. Insåg att dessa små pärlor knappast skulle klara av en decimeter oplogad blötsnö, icke heller en storhandling på ICA eller hund och skidtransport...så där for de drömmarna. Men....om det skulle bli ett nytt liv i söderns trakter, då ska jag minsann ha en snygg sjal knuten runt håret och ha de där stora fräcka solglasögonen och så de där skithöga skorna jag tidigare provade.....och köra den där övre bilen, bara så ni vet. Som en gammal italiensk filmstjärna....typ.

Så kom då kvällen, vi piffade oss lite extra och begav oss på led (vi vandrade alltså på den där vältrafikerade vägen med livet som insats...i mörkret) till byns piazza...alltså torget med de små barerna på. Folk hade börjat samlas och satt vid bord på serveringar och småpratade....precis som vilken annan skön sommarkväll.

  En liten yta framför ett av husen i ett hörn var märkbart tomt, ett podie med ett bord och flaggor, ynglingen på affischen och hans medhjälpare sprang runt lite hit och dit, vi satte oss nära för att ha koll på händelseförloppet. Under den närmsta timmen kom det mer och mer människor, glad och upprymda och förväntansfulla. Småbarn, tonåringar, medelålders och gamla. Bakom oss satte sig tre damer i 80+, med handväskor och småflaggor i händerna.

Laddade till max....för vad?

Känslan av att alla andra visste vad de gjorde där var total. Begrep vad ordet exkludera verkligen betyder. En riktigt spooky känsla....skulle det bli dansuppvisning, bingo, diktläsning eller vad?

Nåja...

Efter att vi sippat på drinkar i nån timme brakade det sen loss. Ett gigantiskt torgdisco där alla dansade och sjöng och viftade med flaggor till italienska discolåtar. 

I timmar!

Tanterna bakom oss sjöng med, flörtade vilt med unga och gamla....men satt kvar på sina campingstolar. Unga killar och tjejer dansade och sjöng så svetten lackade tillsammans med småbarn och medelålders före detta discokungar och drottningar. Tanten från "konsum", slaktarn och servitören från den bar vi ofta satt och många många fler...

    Helt underbart!!!

Livsglädjen och alla leenden omkring oss.....wao....

Vi vandrade hem i natten med många italienska hits ringande i öronen och med stora leenden sjöng vi... 

Volare......åh åh (fast i en remix-version a la 2013 förstås)

  Mortuta

Ha, ha....tror att Bengt Alsterlind sa " Tjipp, Tjipp " och inget annat....

Soliga och sköna sommarmorgnar får mig osökt att minnas Hajk, ni vet programmet med Bengt Alsterlind. Programmet med rätt tydlig värmlandstouch både vad gäller dialekt och miljö. Jag kan i mitt inre tydligt höra Sven-Ingvars sjunga " Sommar, sommar och sol, havet och vinden och doft av kaprifol.....". För att inte tala om programledarens käcka "chip, chip på er alla" som avslutning. Däremellan är det väl mer höljt i minnets dimma, alltså själva pysslet och så...

Men, det är en känsla av värme, lata dagar och nån sorts frihet. Ljuvligt.

Kanske är det fler program som skapar samma känsla? Allsång på Skansen? Nåt av alla dessa påbrygganmedgäster-program? Nåt helt annat kanske?

Tidigare var Morden i Midsummer helt klart ett sådant men numer kan man ju se det året om och då har det tappat lite av sin stjärnglans hos mig.

Ja, nu vet jag....Lokalradions Sommarhälsning. Den där förmiddagstimmen då man i vårt län kan ringa in och skicka hälsningar åt höger och vänster. Till exempel då tant och farbror från Lillbygdaträsknoret hälsar till den enda grannen i byn, eller en mormor berikad med 15 barnbarn spridda över världen sänder hurra till dem alla...osv, osv. Detta uppblandat med radiopratarens frågor till telefonören om framförallt vädret men också annat stort och smått. Oslagbart sommartecken men ibland lite, lite yttepytte skämskuddevarning...

Lokalradion, över hela landet gissar jag, har onekligen en hel del sommarinslag som är underhållande....mer eller mindre medvetet.

¤¤¤¤¤¤

Det tog några dagar av hemmapyssel efter vår resa för att komma i ordning. Våra kära ungdomar som varit tillfälliga husägare/djurvårdare har skött det med all heder och det fanns inte ens nåt ogräs i landet att kasta sig över. 

Stort Tack till E & J.   

¤¤¤¤

Vi åkte runt litegrann på den italienska "klacken", försökte läsa in oss på historiskt spännande platser. Enligt vår uthyrare så var det endast och enbart bil som gällde, "så gör alla" ....men då hade han ju inte träffat oss.    

Buss är ett fantastiskt färdsätt, man får se utan att själv vara koncentrerad på vägar/avfarter/andra bilister/dårar som kör som galningar etc.

Bussbolaget hade ett betalningssystem som man kunde imponeras (förundras) över. Chaffisen hade en låda, typ fiskedragslåda, under sin stol. Hivade fram den och förvarade sin kassa och biljetter där. Rev av biljett och tog betalt. Enkelt och smärtfritt. Det vore nåt för de svenska betalsystemsfundamentalisterna som styr över lokaltrafiken...

Vi åkte stundtals med riktig snigelbuss, alltså sån som kör i 60 på krokiga vägar och stannar på de mest otippade ställena. Det gällde att inte ha bråttom....

Ja, för övrigt verkade det vara i stort sett bara vi fyra turister som åkte med för efter ett par dagar hejade både chaufför och andra resenärer igenkännande.

¤¤¤¤

Fisket är en viktig födkrok i kustorterna i Apulien. Både skaldjur och fisk. Många var de fiskebåtar som låg vid hamn, miljontals maskor reddes ut efter morgonens turer och rätt mycket folk köade för att få köpa färska räkor m.m

Det ser rätt äckligt ut, eller hur? Men herregud så gott det blir då man får en god Penne Frutte di Mare. (pasta med havets läckerheter). för att inte tala om min favoriträtt all over... MUSSLOR, i alla former.

Gratinerade kanske? eller kokta i vitlök och vin? eller kanske med gorgonzola-touch? Det är nåt himmelskt över god och vällagad mat...

¤¤¤¤

Så var det ju det där med tomat- och brödkakan.

Vi hade läst oss till under våren att brödkakor och andra brödanrättningar ska vara speciellt i området och spanade därför flitigt efter dessa på menyer och vid serveringar. Tjuvkikade lite på vad andra, som verkade mer matvana än oss alltså, beställde...men inget napp.

I en liten pane-butik fick vi då instruktioner om hur en populär sidorätt(enligt den kvinnan) skulle göras.

Lägg skorpor (alltså stenhårda och farliga för tandgarnityrethårda skorpor) i en vid form. Häll på olja och vatten, salt och peppar. Skiva massor av tomater och lägg på oliver och lite kapris, riv parmesan och låt det stå över natten. Serveras med ett glas vin till...gissade vi i alla fall.

Nja...inte var det nån himmelsk upplevelse direkt...

¤¤¤¤

De överblivna skorporna försökte vi på sant norrlänningsvis doppa i morgonkaffet men icke det.....stenhårda apuliska skorpor förblev stenhårda trots kaffebad.

Nåja...äventyren fortsatte men om det tar vi en annan dag.

Mortuta

... verkar det inte vara överskott på här hemma i norr, verkligen inte.

Med en natt-temp på ca 7-8 grader och dagsväder som varierar mellan tokspöregn och blåst och däremellan uppstickande värmestunder så är det inte så lätt att känna högsommarkänsla....om nu vädret är den viktigaste mätaren förstås.

Och det är ju rätt viktigt för oss nordbor att få känna lite go solvärme och kvällsljumma vindar och sånt för att inte hänga med huvudet alldeles för mycket. 

Snälla solgudar, hör vår bön......

Ja, ja....inte ska min klagan vara allt för högljudd...nädå. Maken och jag kom hem från en rejält värme/solfylld resa bara för några ynka dagar sedan så vi har tankat in solljus vill jag lova.

Tvättstugan har sedan dess varit min hemvist, högar med tvätt som ska tas hand om...och torkas INOMHUS...för ni vet ju att det regnar här.

Allt sedan en resa till Rom som resulterade i vägglössangrepp på min arma kropp har jag lite maniskt alltid tvättat och "fryst" rent alla textilier som följt med på resor. Kanske överkänsligt men hellre det än att få de vidriga små krypen som hyresgäster i vårt hem....

Har numera nästan mer fördragsamhet för kackerlackor....och då har det gått långt, det borde min omgivning kunna intyga efter många hysteriska utrop från min sida vid upptäckten av såna.

Nåväl, Italien har varit vårt resmål.

Apulien närmare bestämt.

Klacken alltså, en relevant information och vägledning för er som precis som jag måste orientera sig efter stövelprincipen.

(kan tolkas som att nåt faktiskt fastnade på de där tidiga geografilektionerna...eller så minns man bara sånt som är nåt annat egentligen...)

Hyrde ett hus i en liten badort, fin egen trädgård,vackra stränder och ljuvligt badvatten. En piazza med ett gäng barer och restauranger, slaktarn och en mängdgrönsakshandlare, nåt litet "konsum" och så en chiesa förstås...ja, det var väl allt i stort sett.

Så ni fattar, möjligheten till rekreation har varit total. Partymöjlighet....typ noll.

Ett område fullkomligt nerlusat av vackra vyer så min kära röda kamera har gått varm, det vill jag lova. Vi har varvat vår vistelse mellan att verkligen inte göra nåt alls med att åka runt i området för att försöka se intressanta saker och platser. Vandrarskorna har varit på och ryggsäckarna packade. Busshållplats med kontakt till resten av området i närheten.

Eftersom det landsdel vi befann oss i inte är så oerhört välbesökt av utländska turister utan mest inhemsk publik och de verkar ha för vana att använda vespa eller bil så mycket som möjligt....och så fort som möjligt var vi lite orginella. Det var ibland med livet som insats som vi fyra dårar travade på rad i dikeskanterna, men vi belönades också ofta med glada leenden, tutanden och hejarop.

¤¤¤

Vi har alltså....

vandrat i nationalpark:

badat en hel del:

Hittade många fina småstränder och behövde aldrig trängas med andra under hyrda parasoll.

handlade och åt god mat:

(har nog satt nytt personbästa i ätande av tomater....så goda de är, varma och smakrika.....)

Förundrades över den mängd kapris folk i allmänhet köpte där. Kilovis, rätt saltat...undrar vad de gjorde av det. Knappast bara i matsked så där....

Vi köpte litegrann och blandade i sallader och annat men insåg att några större mängder inte gick åt. Intressant med andra matvanor. Ostar som smakade nytt, bönor och nötter och oliver.....herregud, vi har befunnit oss i olivens allra heligaste distrikt. Gud, så gott! Kunde aldrig ana att det fanns så många sorter...och så goda....

Det är så kul att upptäcka och prova nya matsaker (hittar inget bättre ord) och oftast bär man med sig hem några nya ideér till maträtter som får förgylla blodpuddingträsket som det är rätt lätt att hamna i då vardagen knackar på.

Fast....det vete tusan om jag ska anamma kapris i nån större utsträckning?

Återkommer till en tomat/skorpe-rätt som vi provade....

läste och vilade i sol och skugga:

Alltså en rätt bra tillvaro.

Nu sparar jag resten till en annan dag. Titta in så får du se mer och kanske läsa nåt av intresse, vem vet.

Ha det gott

Mortuta

Jag lever....
Njuter av livet i södra Italien. Bor bra, äter gott och tycker att värmen är väldigt tryckande ibland.
Eftersom vi inte har nån Wifi i byn utan bara når omvärlden då vi når större städer blir fet en längre reserapport då jag kommer hem.
Kan dock konstatera att musslor numera är min favorit...suck, så gott!

FruKatt har en besvärlig tillvaro just nu, hon är ständigt påpassad av ett gäng skator. Så fort hon kommer ut på gräsmattan skriker de rakt ut, hoppar ner på gräset och hoppar runt henne i cirklar. Katten själv försöker nonchalerar så gott det går och lägger sig i jordgubbslandet eller klättrar upp i äppelträdet. Ser lugn ut ändå tills de svartvita vakterna blir för närgångna, då rusar hon in mot huset och hoppas att någon av oss kan rädda henne.

Vadan detta kanske någon undrar.

Vi verkar vara omgivna av riktigt familjekära och långsinta skator. För ca tio dagar sedan hittade vi en död skatunge i trädgården och kan väl kanske ana att FruKatt har haft något med den dödliga utgången att göra. Åtminstone kunde vi skönja ett visst intresse hos henne då vi gjorde en stilfull fågelbegravning senare samma dag, dvs flyttade resterna till komposten. Kattskrället vaktade och bevakade...

Skatorna anser definitivt att hon, utan domstol är skyldig och attackerar hämndlystet. Såpass ilsket att FruKatt alltmer ofta väljer att gå ut tillsammans med hunden eller nån av oss människor. Vi är lite av body guards åt henne. Lite coolt även om det kan ta emot att beskydda ett presumtiv brottsling.

Frågan är nu, hur länge minns skatorna hennes grova dåd? En vecka till eller hela sommaren? Sonen och flickvännen som ska ta hand om hus och hem under den närmsta halvmånaden bör nog införlivas i vad som hänt och förhoppningsvis ta över vår uppgift.

Vi skapar alltså en lite Hells Angels-liknande bevakningsgrupp och Kenzo får vara ställföreträdande arg och skräckinjagande schäfer. 

¤¤¤¤¤¤¤

I övrigt händer väl inte så mycket. Den där envisa stalkern Hesa Halsbekymmer verkar smyga runt hörnet igen. Schas på dig...stick!

Får hoppas att det räcker med miljöombyte och trevligt sällskap som medicin den här gången. Brukar fungera rätt bra.

Åskan har gått som bara den det senaste dygnet och regnet har verkligen öst ner. Herregud vad det levde om inatt. Störtregn och blixtar och dunder. Stackars alla som tillbringar de närmsta dagarna på fotbollscup eller festival eller annat som kräver utevistelse och kanske rentav tältcamping...blä...

Hm, titta på den lilla stenen som bär upp det stora marmorblocket...häftigt va?

Mortuta

Skäret mötte oss med tät dimma och en temperatur som inte alls motsvarade våra förväntningar. Humöret och huvudet hölls dock uppe med hjälp av en fantastisk lunch och sådär lagom till kaffet och den underbara jordgubbstårtan kom solen och värmen. Med andra ord blev det en ljuvlig midsommarafton.

      Museiområdet var fyllt med folk i alla åldrar och det skuttades mer eller mindre entusiastiskt runt stången. Ofantligt många jättegulliga spets- och rosettklänningar hoppade och sprang med enorm livsglädje. Dansade jag? Njee, inte den här gången. Valde avbytarbänkspositionen och njöt av folkhavet istället.

Att komma ut på ön är så oerhört vilsamt, all eventuell stress rinner av och man kan ägna sig åt det som känns viktigt för stunden, dvs promenera runt, prata lite nu och då, sitta och stirra ut över vattnet och liknande...

Under säkert halva mitt liv har midsommarhelgen skapat en melankolisk känsla. Det är svårt att förklara varför och hur men kanske närmast en känsla av att den ljuvliga ljusa sommartiden är så förgänglig. Den längsta dagen/kortaste natten står  där och vad sjutton ska den fyllas med för att bli så bra som möjligt? Man måste vara uppe och njuta helst hela natten...

Men, med åren (har det med visdomen som kommer allt eftersom, tro? Inte åldern va?) så har lugnet kommit och denna sommarhelg blir mer och mer njutbar och det faktum att det inte alltid blir så världsrekordsena midsommarkvällar längre gör inget. En vansinnigt tidig hundpromenad har också sitt värde.

Nån som känner igen sig?

    Kenzo njöt också av sina dagar på ön. Han lade sig i buskaget och höll koll på allt och alla i närområdet och lyckan visste inga gränser då en ny lekkompis gjorde entré. Gårdens andra hund, lilla hundflickan Blaika fick honom att rusa som en vinthund varv efter varv efter varv.            Jojomen, nån som har hört talas om självrastning?

¤¤¤¤¤

Så kom midsommardagens regn.

Häll-, spö-, dugg-, skvättregn i omgångar. Det öste ner i timmar...

Då gäller det verkligen att inte tappa modet. Vi tände brasa och la pussel tills dess ovädret dragit förbi och solen lockats fram igen. Det där loppisfyndet kom väl till pass och det är fantastiskt vilka samtal man kan ha samtidigt som man letar efter den där speciella lilla pusselbiten, stort som smått avhandlades medan kattdjuren växte fram på bordet.

Så är då helgen över. Vi har tagit vår, numera betydligt lättare packning på cykelkärran. Traskat efter grusvägen och förenat oss med alla andra helgbesökare på färjan. Vinkat hejdå till systra som har förmånen att kunna njuta av skäret-känslan just nu, lyckosten.

Hemma väntade katten med uppfodrande min och med ett stort klapp- och kelbehov. Ordningen är nu återställd med alla i Mortutafamiljen i soffhörnet igen.

  Må så gott alla

Mortuta