Dimma, duggregn och tunga skyar lägger sig som en blöt filt över både kropp och själ idag. Segt att vakna, segt att tänka och litegrann som mentalt motlut, rent allmänt. De morgonisiga gatorna höll på att ställa till det ordentligt då jag hamnade i nån sorts promenadkoma och slant till på en liten isfläck. Tjohej (eller kanske inte direkt tjohej...mer av åh shit...), ben och armar åt alla håll men på nåt vis kom jag undan med blotta förskräckelsen. På darriga ben och med hörlurar och frisyr lite på sniskan startade dagen alltså.   

Och trots att helgens många och långa och intensiva Snowflakesövningar inneburit en megaenergiboost som borde ge kraft fram till jul och tillbaka hit igen, så är det segt. 

Som om man häller något i ett glas som har ett litet, litet hål där det i smyg sipprar ut. Det där som ska räcka ett tag.

Det är vädret, vi kan väl bestämma oss för det.

Jamen, så skönt, då har vi nåt att skylla på och förhålla oss till. 

För övrigt så planerade jag ikväll en lång stärkande motionera både hund och förare-promenad. Vet ju att motion alltid fungerar som medicin mot seghet. Kenzokompisen och jag stod startklara då vi båda blev varse att det spö....nej, mer av hällregn. Så typiskt.

Hunden stannade upp, stretade lite i kopplet och tittade på mig med sina mörka ögon, bedjande..."snälla, inte en lång tur, va?"....."vi gör det snabbt, eller?"...

Nu ligger vi båda i soffan igen.

  Farsdagen kom och gick igår. Pappan i huset uppvaktades med att få äran att släppa ut katten 04:30, släppa in eländet 05:20 och sen gå ut med hunden 06:10. Allt medan husmodern sov sin skönhetssömn för att orka koka kaffe och göra lite smaskig frukost. 

Istället för paket och blommor och tårta skäntes en slant till Läkare utan Gränser så att de kan hjälpa en hoper farsor ute i världen till ett bättre liv. Nog så bra.

Ja...lite god middag med son och sambo blev det också. 

Borde ta tag i en del sysslor här hemma nu. Tvättstugan ser mer och mer ut som ett klädupplag utan urskiljning. Smaskensnivån i kyl och skafferi är riktigt låg och man kan skönja dammlagret på somliga hyllor som inte alla dagar får ge plats åt sånt som ligger ivägen.

Bara segheten går ur kroppen, då ska det bli annan ordning på torpet. 

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...