Dag 12

Man kan ju nästan bli galen för mindre.

Det senaste året. Ja, kanske rent av längre period än så har det varit lugnt på host- och heshetsfronten. Då stora jättedosen av antibiotika intogs tidigt förra hösten för att schasa iväg MRSA-viruset, då blev allt så himla bra. Ingen har varit lyckligare än jag. 

Ända till i tisdags.

Förut kunde man spåra en infektion i kretsen av förmycketjobb-gruppen och förlitevila-gänget. Men det har jag då lärt mig att kropp och knopp inte klarar det. Nåt ska man väl lära sig mer åren. Vet att kosta på mig rejält med både slappartid och energistunder för att vara på topp.

Om det inte vore för att det är en konserthelg som står för tröskeln så skulle jag inte sucka och klaga. Äsch, en annan vecka skulle jag nog kanske rent av kunna tänka att det är skönt att intensiv-vila...men inte NU.

Små bruna flaskor med hostdämpande står i kvartettformationer på köksbänken. Redo för att hjälpa till då det hostkittlar i hela kroppen.

Och faktiskt, det hjälper. Det faktum att hostan från hell bara kommer då det är horisontalläge som intas ger hopp om en morgondagen. För det är ju så....sång utföres enklast i vertikal position, tack och lov.

Håller tummar och tår för att fredagens status blir bättre än dagens.

¤¤¤¤¤

Nog med klagan och elände. Låt oss ägna oss åt något mer intressant. Nämligen simning, närmare bestämt VM i kortbanesim i Dubai som pågår just nu. 

Simsport har varit en  viktig beståndsdel i hushållet under många årtionden. Allt från 1970-talets träningar då vi båda tränade längd efter längd efter längd. 80- och 90talets tränarkarriärer för oss båda men sen, i modern tid all timmars tevehäng vid lång-kort-utomhus-inomhustävlingar. Med andra ord finns en del intresse samlat i huset. 

Att vara simmare på en hög nivå innebär, kanske till skillnad mot en del andra sporter att man måste vara fullständigt dedikerad sin sport (alltså träna träna träna) minst två pass om dagen, året om. Det är färskvara, snabbheten i kroppen och det går således inte att vinna segrar enbart på att man har talang. Den måste underhållas, hela tiden. 

Det är därför jag beundrar de som ger sig in i simsporten med hull och hår. Hundraprocent träningsnördar och fullskaliga idrottare. För de som inte simmat brukar också fundera över hur man är funtad som ids simma fram och tillbaka, fram och tillbaka i en bassäng. Hm, bra fråga. Personligen brukade skolarbeten avhandlas och repeteras och sånger sjungas och annat viktigt tänkas på. Inget slöseri av tanketid alltså.

Nu är det då dags för VM igen. Inte riktigt säker på om det är kort- eller långbane men det är då i Dubai och dom har säkert stora simarenor så ...

Fattar inte egentligen varför det ska vara flera olika typer av VM och EM beroende på längden av bassängen. Herregud, låt det vara ett mästerskap per år och låt alla som kvalat in vara med på samma villkor.

Det som slår mig varje gång simrekord annonseras på Sportsidor och kanaler är    "hur snabbt kan man simma, var går gränsen?".  Länge trodde man att den som simmade 100 m frisim under 55 sekunder var var oslagbar. Sen blev det samma förundran vid 50 sekundersnivån och nu är det 45 sekunder som hägrar. Ja, i kortbana är det faktiskt 44:94 som är rekord. Var går gränsen rent fysiskt för en kropp att transportera sig i detta motstånd som vatten faktiskt är? 

Intressant att följa utvecklingen de närmsta åren, inbillar mig att det måste vara nära kaklet nu. Kanske sker det under Dubai-veckan?

¤¤¤¤¤

Omsorgen om BruneBror gick in i ett nytt kapitel igår. Veterinärkonsultation och röntgen som visade på ledförslitningar och antiinflammatoriska piller resten av livet. Jo, så blev det. Ett något lugnare setterliv inleds nu, med färre racerturer på cykel och i skidspår men med lika många fria springturer i skogen. Med medicinering blir det lindring och ett bra liv även i fortsättningen för Kenzo, tack och lov för det.

¤¤¤¤¤

Det politiska läget i landet med kaos som granne tål att grunnas på ett tag. Det får bli morgondagens tankespår.

Mortuta 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...