Man kan tro att det är bara de stora megapopartisterna som ägnar sig åt skivsläpp och släppfest...Inte då....en nordligt belägen kammarkör ägnar sig också åt sådant.

Kammarkören Sångkraft släppte sin senaste cd i fredags och presenterade och firade detta på en hotellbar mitt i stan. Vi stod i den tjusiga trappan och sjöng för after work:ande umebor i nedre baren, presenterade en del av de vackra sommarsånger som numera då finns att avnjuta på den nya  cd:n Lust & Fägring.

Somrig körklang så det riktigt stänker om det....

En skön start på helgen alltså

¤¤¤¤¤¤

Nu är det måndag igen. Tokvarmt hela dagen och givetvis var jag inte helt beredd på det i morse utan svettades som en tok efter en jacka-promenad till jobbet. Jacka med kofta inunder alltså, klädd för det vanliga +7 som vi haft de senaste veckorna...våren kom alltså som en chock, den här gången också.

Nåväl, det har varit njutbart med sol idag även om det är från ett inomhusperspektiv det avnjutits. Björkarna slår ut och alla skolbarn skuttar runt som tossingar på skolgården. Helt ljuvligt.

Hann med en gåspringhasarunt-sväng i skogen på eftermiddagen, insåg då raskt att jag numera inte är ensam som rör mig i naturen. De tusen närmsta kompisarna (not!) i myggsläktet var också ute och rörde på sig. Kortvarig kortbyxelycka alltså.

Det synbara resultaten blev väl en sådär tjugo myggbettsblaffor första dagen...för de är ju som giftigast och ilsknast i starten av försommaren. Usch!

Sen kom störtregnet och allt blev som vanligt igen....

Mortuta

Efter en efterlängtad fredagskvälls-sittning med våra kära vänner Anna och Micke kan man ju tro att det följer en stillsam lördag. Ni vet en dag med möjligtvis en promenad i solen, dåsa i soffan och minst två sovstunder, känns igen va? 

Så blev det nu inte alls.

Våra värdar är hängivna geocach:are och bjöd oss följa med dem och deras vänner på ett lördagsäventyr. Givetvis ville vi det. På med oömma kläder och bra skor, fikaryggan packades och ut i skogen.

Vi traskade på skogsbilvägar, breda och smala stigar och så en hel del klafsande i terräng som inte nån gått förr...kändes det som i alla fall.

GPS inställt på att hitta dagens första cach. Spanande efter något..osäker på vad.. Och så...helt plötsligt står det en julgran mitt i skogen, väl undangömd och syns säkert inte alls om inte ögat vet vad det ska leta efter.

Signering i den lilla burken och så iväg mot nästa som också visade sig vara i jultema, en polkagriskäpp hängde på ett lurigt ställe och vi fick alla trampa nya marker för att hitta dit. 

Dags då för dagens utmaning.

Ny koordinat och ny kompassriktning.

Skogen var väldigt vacker där vi gick, ömsom alla tänkbara gröna nyanser och så detta grå trädverk vilket jag tyckte var riktigt häftigt. Skogsfärgerna på våren och försommaren är så vackra och har man dessutom turen att hinna ut innan myggeländena tar över luftrummet kan man njuta fullt ut.

Kenzo var förstås med på vårt äventyr och det tillsammans med en ny bekantskap. En pytteliten kompis, Eros...tjeckisk råtthund tror jag rasen heter. En tvärhand hög, blåbärsriset var högre än hunden men med ett ruskigt tempo och energi som få. Perfekt lekkamrat till vår jycke som verkligen inte agerar som den åttaåring han är utan rusar i hundra knyck hela tiden. 

Nåväl, den lille fick sitta i famnen ibland också. Ett helt charmerande foto-objekt.

Över stock och sten gick vi under glada samtal och så hittade vi fram till dagens utmaning, en cach högst upp i en  gran prydd med en julgransstjärna. Snabb överläggning gav resultatet att det skulle klättras upp en närliggande stor tall och så sträcka sig över till cachburken. 

Säkerhetsförberedelserna tog ett tag men sen var det bara att ge sig upp. Alla i gruppen skulle upp för att det ska räknas att registrera fyndet. Vi som hängde med som gäster kunde ju välja men eftersom vi blivit lite sugna att hålla med geocach var det väl inte så mycket att fundera på. 

Det var så himla häftigt att hänga där och känna hur vinden tog tag i både kropp, trädstam och grenar. Vill absolut klättra fler gånger, både upp i skyn men också klättra ner i bergsraviner.

There´s no limit...typ

Hemma igen har vi nu registrerat som geocach:are och ska dubbelnyttja alla timmar i skog och mark som vi redan gör med hund och löpskor. Härligt.

Tack Anna, Micke och ni andra för en härlig klätterdag!

Mortuta

Visst gör det ont när knoppar brister

Varför skulle våren tveka så

Det verkar ha vänt nu. Nån sorts vårvärme har återvänt till oss.

Solen värmer i ryggen och jackan måste krängas av så snart man kommit i lä av skogen och slipper vindarna ute på vägen.  Jag blev så glad över detta och skyndade ut med hund och kamera direkt efter jobbet.

Skogen var rent av vacker att betrakta, detta trots att det inte har slagit ut helt, det mesta är i startgroparna för att slå ut. Så vackert! 

Det är befriande att gå efter stranden och fundera. För mig blir det lite av en fläkteffekt, som om gamla tankar blåser ut och nya funderingar får fri passage in. Låter kanske lite patetiskt och löjligt men det går nog inte beskriva på annat sätt. Tankarna fladdrade kors och tvärs....allt från jobbet via musikaliska moment till matlagning. Blandade det sen med en bra bok i öronen som stundtals låste fast mig av spänning.

Stod efter ett tag och sjöng rakt ut över havet, övade lite inför de närmsta dagarnas intensiva övningar som väntar. Fatta så läckert det var att stå och toksjunga "sisters are doing it for themselves..." och sen " en vänlig grönskas rika dräkt".....bara sådär...

Trädgården med alla sysslor i vårbrukstid stod bokstavligen och ropade på mig då jag återvände efter promenaden. Lite småplock hanns med innan middagen, vilken tur....skulle det visa sig.

För säg den glädje som varar för evigt.

Innan kvällen kom det ett riktigt skyfall...eller i alla fall ett rejält spöregn. Inget trädgårdsfixande alltså. Vilken tur att det kommer en dag imorgon också...

Mortuta

Godmorgon lördag!

Hej helg!

Välkommen inomhussysslor!

En vanlig majlördag, en vanlig vår hade det känts konstigt att planera för innevistelse men inte den här lördagen. Så skönt att veta att man kan greja på inne och att trädgården får bero ett par dagar.

  Vaknade av att maken kapade upp ved för att elda i kakelugnen, det var kallt och kulet även inomhus. Detta har sällan inträffat, att vi eldat i mitten på maj...ja, då det varit riktigt regnbus förstås. I mitt sömndruckna tillstånd trodde jag nästan att det var en vinterbrasa och varm choklad som väntade.

Nåja, jag gillade lördagsmajbrasan också....

¤¤¤¤

Gårdagens happening var kamraten Elisabeths disputationsdag och fest. Laddade hela dagen, tänkte ut kläder och vågade mig rent av på en sväng med mascarapenseln ( och det är verkligen modigt av mig eftersom det renderar svullna kliande ögon som eftergift), med andra ord laddad för att fira henne ordentligt.

Skulle bara rasta hunden en sväng först. Eftersom det skulle gå ett antal timmar innan nästa rastning så var planen att traska iväg en rejäl bit upp i skogen och låta honom rusa runt på sant settervis, givetvis under mitt vakande öga men med fart och glädje. 

Sagt och gjort, på med kepsen, hundjackan och gympaskorna över festutstyrseln. 

Rätt bra med tid och inte alldeles för regnigt och kallt då vi gav oss ut. Ut på ett hygge där jag kunde se honom bra och han kunde springa fritt.

Glad hund och hyfsat nöjd förare en rätt lång stund....sen övergick det steg för steg till glad hund på rymmen och hysteriskt stressad förare. 

Några gånger per år...typ...drabbas han av tillfällig dövhet/galen springlycka/lydnadsglömska och gör precis som han själv vill och struntar totalt i mig. Igår var det en sådan stund.

Allt eftersom regnet tilltog, min festutstyrsel blev fuktigare och tiden för buss/tåg närmade sig desto längre svängar tog hunden för att sen svänga iväg helt utanför min härad. Visslade så pipan slaggade igen, ropade ömsom lockande och ömsom med visst hot i rösten men inget resultat. Satt sen på en stubbe och väntade på rymmaren som efter en 10-15 minuter dök upp, kvistig och rejält blöt men väldigt glad och kärvänlig. Han ville få lite cred för att han kommit, om så lite sent på min inkallning....och vad hade väl jag att göra? Jo...

med entusiasm säga...

Klapp, klapp ( hundf-n, var har du varit)

Duktig hund ( j-la byracka, tvätta ur öronen) 

och

här får du en godis (nästa gång får du ingenting, jag lovar)

Sprang hem, in med hunden och rusade till bussen för att se den passera innan jag hann till hållplatsen. Blöt stod jag kvar och gav sen upp...

Ingen party alltså. Hoppas nu verkligen att Elisabeth blev riktigt mycket firad och ärad trots att jag inte var där och tjoade med de andra flingorna.

Det blev en kväll under filten, med Let´s Dancefinal som sällskap istället. Funkade!

  På min fixa-inomhus-lista står nu matlagningsförberedelser på tur. Gäster kommer och god mat ska ordnas. 

Dagens skogstur överlåter jag till maken, hunden och jag ska vila från varandra...

Mortuta

  En vanlig onsdag är det idag. Jobbar just nu intensivt med schemaläggning, hjärnan nästan hettar då olika lösningar dyker upp. Ibland helt galna som nästan gör mig lite generad över min egen dumhet men också en hel del rätt bra varianter och då känns det med en gång mycket bättre.

Det är som att lägga pussel, ett megastor sådant alltså...typ 10 000 bitar, åtminstone känns det så då alla möjliga och omöjliga parametrar ska samlas ihop till en infobank för att sen komma ut i andra änden som ett komplett schema för alla inblandade. Så, jag tänker, ritar lite, knappar in i systemet, skakar på huvuvdet, ändrar och så håller det på. Timmarna flyger iväg och vips är arbetsdagen slut.

Sen gäller det bara då att spara allt genialt man gjort.

Gjorde jag det idag tro?

Nix!

Då klockan visade på "sluta-jobbet"-tid klev jag bara upp, stängde ner datorn och gick hem.

Suck......snacka om virr-panna...eller så kan jag ha som försvar att det var en del störningsmoment där på slutet som krävde min uppmärksamhet och då...ni fattar va?

Nåväl, det ordnar sig imorgon (läs, bara att börja på ruta ett igen).

Blir glad igen av vädret. Soligt, blåsigt och kallt men ändå på något vis väldigt vackert. Det inbjuder till promenader och små lyckoskutt i skogen med Brune Brorsan som sällskap.     

EU-valet börjar närma sig och mer och mer inslag i radio och teve manar på oss att kliva ut ur "det här berör inte mig"-lådan och ta reda på vad man kan påverka med sin röst. Det är säkert hur viktigt som helst och ja...jag vet att min röst räknas...och så förstås...jag ska inte klaga på EU om jag inte använder min demokratiska rättighet att rösta på nån som ska göra nåt, i min ögon klokt. Allt det där vet jag och håller med om men ändå...det är svårt att känna nåt större intresse. Sorry....

¤¤¤¤¤¤¤¤

Vad mer som berör alternativt upprör?

Berörs av tiden går så fort just nu. Nyss var det februari och snön (nåja, det där slaskiga vita ni vet..) låg på marken. Nu är det maj, visserligen försumbart liten skillnad i temperatur men något brungrönare på marken i alla fall. Svisch gick tiden.

Upprörs av att en lite flicka fått sätta livet till för att det sociala skydds/larmsystemet agerar så långsamt. Det var helg och det var semester och det var...ja, svepskälen verkar vara många men utan tvekan har en åttaåring farit illa under en längre period än påskhelgens dagar. En tragedi.

¤¤¤¤¤¤¤

Nämen, nu är det dags för kycklingen att få sig en släng av pesto och salami och så skjuts in i ugnen med den.

Mums.

Mortuta

Trots att det tar emot är jag tvungen att nu kliva ut ur den s.k Barbershopbubblan och klatscha till mig själv så att verkligheten får plats i tankarna. En tävlingshelg med massor av körsångare kan inte bli annat än....underbar. Var man än vänder sig så är det sångare, kvinnor i alla åldrar och med helt skilda vardagsliv ( antar jag i alla fall, eftersom det är något som man knappt ägnar tid åt...vardagslivet alltså.) men med det gemensamma musikaliska intresset, att sjunga läckra ackord i barbershopstil.

Vi har, under denna tävling lyssnat på så mycket väl framförd körmusik. Övertonerna har formligen hoppat ringdans i taket och klangerna gräver sig rätt in i själ och hjärta så ingen passerar oberörd. Lägg där till en hoper koreografiska snitsigheter...ja, måste säga att jag kanske inte är tokimponerad över alla grejer som händer på scenen...men, det mesta är läckert, i sitt rätta sammanhang.

Men, jag lovar härmed dyrt och heligt att ingen någonsin ever kommer att få se mig göra vare sig  1. hjulningar 2. split och spagat eller 3. enhjulningscykling inför publik (och dessutom sjunga samtidigt)....Garanterat!

Många timmars fix och trix innan det var dags för oss. Nervigt men väldigt kul.

Nåväl, vi sjöng allt vårt vackraste då det väl var vår tur på stora...tokstora scenen. Slog publik och domare och kanske oss själva också med häpnad och kom på plats... (trumvirvel nu då....)

3

Så det var rätt kul att senare på kvällen se denna skylt på vår logedörr...

Vi är väldigt stolta över vår insats!

Att placera sig "på pallen" innebär också att man får äran att uppträda på den avslutande Show Of Champions, där enbart pristagarkörer och kvartetter är med...jo, man tackar....

Vi putsade till sminket, dressade om till ny version av körkläder, mer blingbling och klev ännu en gång ut på scenen med stolta Snowflinge-hjärtan. 

¤¤¤¤¤ 

Som vanligt då nya platser besöks blir det en och annan fotopromenad, så även denna gång...i soliga Karlstad. Ja, soligt men ack så kyligt och blåsigt. Nåväl ,vad spelar väl det för roll då man kan klä sig varmt och sen bege sig ut med kameralinsen som "sökmotor". 

Värmlands Museum bjöd på vackra citat på husväggarna och det var det närmaste jag kom utställningarna, inser att det är dåliga odds på att de skulle ha öppnat då jag var där vid halvnio-tiden på söndagsmorgonen. 

Vackra ord av kloka män och kvinnor....

Min favorit blev dock den av betydligt yngre datum.

¤¤¤¤¤

En underbar helg med musikaliska guldkorn tillsammans med sextio av mina favoritkvinnor. Värme och vänskap, är en av grundpelarna i körsång av detta slag...ja, i varje typ av sjungande...men onekligen mer tydligt i barbershop. Härligt!

Can´t complain  

Mortuta

En elev (i nedre tonåren) i skolan kom till mitt arbetsrum en dag och ville fråga något "typ skitviktigt" för..."du vet ju typ allt"...

Hoppsan..det var som tusan tänkte jag men svarade....

- Javisst, kör på!

- Okej, fortsatte tonåringen..."Tänk såhär...om man har ett stökigt rum och ens mamma tjatar att man städar....och så drömmer man att man har jobbat som en galning och städat skitsnyggt...sen så säger ens mamma att det inte gäller utan hon måste se på riktigt och att man inte bara kan berätta hur det skulle vara..." sen hämtar ungen andan en stund och tittar på min något tveksamma uppsyn.

- Alltså, kan det inte gillas, för man ser ju i drömmen hur det blir och så låter man bli att röja på riktigt...för det blir ju ändå bara rörigt igen...typ nästa dag?"

Denna fråga följdes av en rejäl paus från både min och kidsets sida. Måste medge att jag lite försiktigt drog igen min kontorsdörr och satte mig ner tillsammans med frågeställaren. Anade att det kunde ta lite tid.

- Hm, ja du....min hjärna växlade som ett flipperspel mellan att tänka ut pedagogiska korrekta lärarsvar till att inombordsfnissande se hur ungen försökt övertyga modern om sin sinnrika teori. 

Vilken scen.....

Detta blev starten på flera underhållande och roliga samtal med denna unga människa som hade massor att berätta och diskutera samt ett stort behov av en extra vuxens öron och tankar. Vi kom väl aldrig riktigt fram till hur mamman skulle kunna övertygas om att städning av rummet var onödigt men däremot en hel del annat.

Långt senare berättade vi för mamman om vårt samtal om städningen och fick oss verkligen ett stort gemensamt skratt.

Detta specifika samtal hade helt fallit ur mitt minne men dök upp igen för några dagar sedan då jag hade en dröm som utav någon anledning fastnade kvar i sinnet. Jag drömde att jag vann 30 miljoner..fattar ni? 30 miljoner slantar...grejen var att jag inte fick berätta för någon om detta för då skulle allt förstöras av nån anledning, ingen skulle tro mig, jag skulle inte kunna använda pengarna till nåt och familjen skulle bara håna mig för mina fantasier. Så, i drömmen höll jag slantarna för mig själv, smyghandlade ytterst sparsamt och låtsades som ingenting. Mörkade det hela så att säga. Minns att jag vaknade med känslan att det inte var nån poäng alls med vinsten då ingen annan fick ta del av det eller veta om. Snopet liksom...

Ungefär så som den här tonåringen kände då ingen kunde ta del av det fantastiskt städade rummet i drömscenariet. Alltså var allt liksom förgäves om ingen trodde eller fick veta....

Drömmar är märkliga och jag kan väl inte påstå att det är något som jag lägger någon större energi på att tyda, men det finns ju många som hävdar att de kan läsa ut en hel del ur vad vi drömmer. Man kan ju undra vad min dröm då skulle betyda? Någon som vet?

Har ni drömt något knäppt, konstigt eller annat minnesvärt?

¤¤¤¤¤¤¤

Valborgsmässoafton har kommit och gått. Tack vare, eller på grund av makens jobb blev en resa till Sundsvall aktuell, en årstidsinvigning kombinerad med vårkase och sång och annan underhållning. Skoj!

Precis som i resten av landet så växlade vädret mellan snålblåst, solsken, hagel, regn och stundtals helt okej väder. Men, men...vad kan hindra femtusen sundsvallsbor från att bege sig till Norra Berget? Ingenting!

Körsång och en något svårstartad eld inledde firandet. En kör med nya fina halsdukar, samefärger på pinnar här och där och massor av musik.

Paradorkestern kämpade på i hagel och regn, mycket imponerande.

Musiker i olika stilar på rad på scenen, mest småflicks/tonårsjubel drog definitivt Kevin Walker ner. Kraftfullast var jojkaren Jörgen Stenberg och Carro Miskowsky och i mina ögon coolast var (dans-)technosamesångerskan Lovisa Negga...så bra!       (och så typiskt... då får jag inte nån bra bild på henne så ni missar vem hon är...ni får googla/youtube:a, gör det...gör det).

  Dessutom en högtidlig del med tal av flera potentater och en musikalisk gåva från Sundsvall till Umeå..och maken fick stolt ta emot ett framförande av Petterson-Bergers Umeåkantat...inte illa!

Coolaste hunden för kvällen (ja ja, Kenzo var givetvis snyggast..) var utan konkurrens denna stiliga blodhund. Helt lugnt satt han mitt i myllret av folk och kollade runt. 

Anmärkningsvärt var att det inte förekom några smällare under kvällen....över huvudtaget. Inte ett skott/smällare hördes och det var såå skönt. Kanske berodde det på att alla "raket"-forskare var på andra delar av stan eller så är det en annan tradition i Sundsvall. Oberoende anledning var det vilsamt för både våra och hundens öron.

   ¤¤¤¤¤   

Imorgon bär det iväg till Karlstad och Nordiska Mästerskapen i BarberShop.

Säger bara en sak....ÄNTLIGEN ÄR DET DAGS!

Vi har övat och övat och övat och gjort enormt stora framsteg. Hoppas nu bara att allt stämmer då vi väl står på scenen och att domarna gillar vad de hör och ser.

Men, det förstås...det allra, allra viktigaste kommer ändå vara att vi njuter av att underhålla publiken med perfekt sång och värme, kärlek och utstrålning.

Håll tummarna på lördag förmiddag, please....

Mortuta

En tur till stora stan gav en försmak av den sommar, den värme och det solsken som vi förhoppningsvis ska få njuta av framledes. Ja, faktum är det nog inte spelat nån större roll var i landet man befunnit sig...solen och värmen fanns överallt.

En sån där umgängessväng till Stockholm innehåller som vanligt en massa prat, en massa god mat och en hel del traskande i motljus.

Det kändes som om hela världen kom fram ur sin vinterkokong och i samma takt som magnoliorna och körsbärsträden slog ut dök shortsen och sommarklänningarna fram. Ja, det har varit en mix mellan lite för tunna kläder och täta vinterjackor... Men mest tussilago, snattrande änder, glass-strutar och överfyllda uteserveringar.

Barnvagnar och soldyrkande föräldrar i minut och parti....

I Berzeliparken stannade vi till för att njuta av livet gröna sköna lite extra....

eller för somliga lite tid att kolla travtipset.

¤¤¤¤

Plötsligt hördes det marschmusik på avstånd och runt ett hörn dök den ridande högvakten fram, paradorkester på hästrygg alltså. Pampigt och populärt...

Kriterierna för att vara "trumbärar-häst" verkar vara rejält håriga ben, alltså en rejäl nordsvensk kuse. Undrar om det ingår öronproppar i hästens paradklädsel...eller lite valium....eller bara långvarig träning? 

I resten av hästgänget verkar det vara nån form av dress code eller kanske anställningsvillkor..." Sökes; häst till högvakten, krav: du måste vara brun", nåt sånt kanske?   

¤¤¤¤

Men...huvudsyftet för vår tripp till storstan var ändå nåt helt annat än solen eller trumpeter på hästrygg.Vi hade, med EM o L biljetter till Jill Johnsons krogshow på Hamburger Börs. Tillsammans med en sexhundra andra förväntansfulla åt vi god mat och sen körde hon igång...

Suck....säger bara...den kvinnan kan verkligen leverera. Hänförda satt vi där i flera timmar och hänförda gick vi vidare i natten. Oj, oj..då Desperado ( ni vet Eagles-låten) kom som ett av extranumren, i en rysarversion...då kapitulerade jag helt och hållet. Det är numera inte bara makens favoritsångerska utan också min.

Har ni möjlighet att se och höra henne under våren, gör det!

  Gick efter Rörstrandsgatan och stelnade till lite lätt då jag passerade detta. Flash back till mitt tonårsrum där detta tyg satt på väggen som en "tavla"...herregud, så länge sen det känns och så häftigt att det är aktuellt igen. Är det nån som känner igen mönstret, tro?

¤¤¤

Hem snabbt igen till norr för att hinna umgås med denna sköna dam...

  Det är inte varje vecka man har en maltesdotter på besök så nu inleds två dygns intensivhäng och prat och ompysslande och fixande och....ja, ni fattar. Mammanhjärtat klappar...

Mortuta